Namnet och den osäkra bakgrunden
Dragarbrunn är både namnet på en historisk brunn i Uppsala och en del av stadens äldre platsnamn. Berättelsen om namnets ursprung är dock inte entydig. En vanlig tolkning är att namnet först hörde samman med en gata eller gränd som kallades Dragarebrogatan eller Dragarbrogatan. Denna gata kan i sin tur ha fått sitt namn efter en äldre bro, Dragarbron, vars exakta läge fortfarande är omdiskuterat.
Enligt en teori låg bron över det gamla stadsdiket. Funktionen kan då ha varit praktisk: bron skulle hindra boskap från att ta sig in i staden. Om bron låg i närheten av den nuvarande Dragarbrunnsgatan kan namnutvecklingen ha gått från Dragarbron till Dragarbrogatan och därefter till brunnens namn. Brunnen kan i ett sådant sammanhang ha kallats Dragarbrogatsbrunnen, ett långt namn som senare kortades till Dragarbrunnen.
Det går inte att slå fast att denna förklaring är den enda riktiga. Äldre ortnamn förändras ofta genom muntligt bruk, stavningsvarianter och förändringar i stadsmiljön. Just därför är Dragarbrunn intressant: namnet bevarar en antydan om en plats där gata, bro, dike och vattenförsörjning en gång hörde samman.
En plats med lång kontinuitet
Namnet Dragarbrunn är belagt sedan 1645. Själva brunnens läge är dokumenterat vid hörnet av S:t Persgatan och Dragarbrunnsgatan sedan 1773. Fram till 1870-talet fanns där en brunn som bar namnet Dragarbrunn. Platsen låg alltså kvar som ett konkret inslag i stadsbilden under lång tid, även om konstruktionen och den synliga överbyggnaden sannolikt förändrades flera gånger.
Det är möjligt att brunnen fanns redan under 1630-talet. Det har också föreslagits att den brunn som nämns i ett brev från Erik XIV år 1563 kan vara samma anläggning. Den kopplingen är däremot inte säker. Källorna räcker inte för att utan tvekan identifiera brunnen, och därför bör uppgiften beskrivas som en möjlighet snarare än ett fastställt faktum.
Den äldre brunnen var knuttimrad, vilket innebär att trädelarna fogades samman i en timrad konstruktion. Vid arkeologiska undersökningar bevaras ofta främst brunnens nedre delar. Det som stått ovan mark har däremot lätt försvunnit när gator, hus och andra delar av stadsrummet byggts om. Därför går det inte längre att ge en säker och detaljerad bild av hur Dragarbrunnens övre del såg ut under de äldsta perioderna.
För den som vill förstå platsens betydelse ger dragarbrunn en utgångspunkt för att följa hur namn, arkeologi och stadsutveckling knyts samman i Uppsala. Dragarbrunn ska inte enbart ses som en försvunnen vattenkälla, utan också som ett historiskt spår under den moderna stadens gator.
Vad utgrävningarna visade
Dragarbrunn har undersökts vid flera tillfällen. Den mest detaljerat beskrivna undersökningen genomfördes 1965. Då upptäcktes en konstruktion av tegel med en underdel av trä. Ovan jord fanns ett sexkantigt fundament, där pumpen hade varit fastsatt. Det visar att brunnen under sin senare användning hade en utformning som var anpassad till en pumpanläggning, snarare än till en enkel öppen vattenkälla.
Vid utgrävningen var brunnen täckt av tre stora, prismatiskt formade stenar. Under det sexkantiga fundamentet hittades två smala järnbalkar som låg tvärs över brunnen. På balkarna vilade ett trälock. Dessa delar visar hur öppningen hade stängts och hur den synliga anläggningen varit konstruerad, även om de inte kan ge en fullständig bild av brunnens äldsta utseende.
- Brunnen hade en tegelkonstruktion med en timrad underdel.
- Ett sexkantigt fundament hade burit pumpen.
- Tre stora prismastenar täckte brunnen vid undersökningen.
- Två tunna järnbalkar och ett trälock fanns under fundamentet.
- Det uppmätta djupet var ungefär 5,2 meter.
När brunnen undersöktes fanns inget vatten kvar i den. Efter att konstruktionen hade mätts upp och fotograferats fylldes den med grus. Åtgärden innebar att anläggningen inte lämnades öppen, men dokumentationen bevarade viktiga uppgifter om material, djup och uppbyggnad. Sådana uppgifter är särskilt värdefulla när den synliga delen av en historisk brunn har försvunnit.
Att läsa Dragarbrunn i dagens Uppsala
Dragarbrunns historia visar hur ett litet objekt kan bära flera lager av stadens förflutna. Här möts en möjlig medeltida eller tidigmodern broförbindelse, ett äldre stadsdike, behovet av vatten och de förändringar som följt när Uppsala vuxit. Det är inte möjligt att rekonstruera varje detalj, men kombinationen av skriftliga uppgifter och arkeologiska fynd gör platsen betydelsefull.
Osäkerheten kring namnets ursprung är inte ett tecken på att historien saknar värde. Tvärtom visar den hur historisk kunskap byggs upp. Ett belägg från 1645, en uppgift om brunnens läge från 1773, möjliga hänvisningar till äldre årtal och resultaten från 1965 års utgrävning bidrar alla med olika delar. Ingen enskild källa berättar allt, men tillsammans framträder en tydlig bild av en brunn som länge haft en plats i Uppsalas stadslandskap.
Det mest konkreta spåret är själva konstruktionen: trä, tegel, järn och sten som använts under olika skeden. Den knuttimrade brunnen visar äldre byggnadsteknik, medan pumpfundamentet och järnbalkarna berättar om en senare praktisk lösning. Att brunnen till slut försvann ur stadsbilden speglar den allmänna utvecklingen där äldre vattenanläggningar ersattes, täcktes över eller byggdes bort när stadens infrastruktur förändrades.
Dragarbrunn kan därför förstås på två nivåer. Som plats var den en brunn vid ett bestämt gatuhörn, använd och ombyggd under flera generationer. Som kulturhistoriskt spår är den också en påminnelse om hur Uppsala har förändrats, och om hur namn kan överleva även när den anläggning som gav upphov till dem inte längre syns ovan mark.